När jag sitter här och funderar kan jag inte låta bli att undra om det verkligen är det värt det? Allt jag har gett upp, allt jag har missat. Är det verkligen såhär jag vill att mitt liv ska vara?
Rädslan är det som håller mig tillbaka och frågan är om det är en godtagbar ursäkt?
Ska verkligen min rädsla få stå i vägen för mig? Och vilken rädsla egentligen? Rädslan för att misslyckas? Rädslan för att bli ensam?
Misslyckas jag är det inte hela världen, jag är inte rädd för att misslyckas. och blir jag ensam har jag bara mig själv att skylla, det är jag som styr relationerna runt mig. Det är jag som skadar dem eller utvecklar dem. Det är bara mitt ansvar.

Men, jag undrar fortfarande om det är värt det? Är det här livet jag vill leva? Till viss del kan jag säga ja, men det finns  en stor del av det jag kallar liv som jag vill förändra eller helt radera.

Så mycket jag missat....