Idag var en sån där under bara aha-upplevelse dag med Ponti.
Jag vet inte vad som har hänt eller när, men idag var det en helt annan häst att rida! Jag blev överlyckligt överraskad!
Skritten har ju kommit undan för undan och traven har ju alltid varit mer eller mindre ridbar, men idag var det äntligen galoppens tur!
Den vi har jobbat med i flera månader nu och idag kändes det verkligen!
Vi fattade galoppen för skänkeln! Vi fattade en lugn galopp! Vi höll ett normalt galopptempo! Och vi kunde samla galoppen!
Vi har aldrig kunnat göra allt det samtidigt. Helt ärligt har vi aldrig kunnat galoppera i ett normalt tempo eller samla galoppen föut!

Nu vet jag varför jag älskar min lilla pärla!