Mycket att göra, lite tid att göra det på. Mitt liv i ett nötskal, men vad ska man göra? Det är bara att bita ihop och göra så mycket man hinner.
Jag känner lite att jag hellre har mycket att göra och kanske inte riktigt hinner med allt än att jag inte har något direkt att göra. Trevligare att vara uppbokad och eftertraktad.

För övrigt drömde jag den konstigaste drömmen på länge i natt; enorma mördarspindlar, minimänniskor och massa annat skumt övernaturligt och helt overkligt. Och mitt i allt var det en Akademibokhandeln?! Vad var grejen med det?! Drömtydare tack!

Det är mycket snö nu. Eller nu och nu, varit det ett tag. Jag tar förresten tillbaka, det är inte mycket snö. Det är för mycket snö!
Jag är så sjukt trött på vinter, snö och allt som har med det att göra. Jag har aldrig gillat vintern, men gärna velat ha en vit jul och nyår, men det här är ju löjligt!
Jag hatar det här! Det är mer eller mindre livsfarligt att gå, halkar man inte omkull får man en istapp i huvudet och dör. Och hur upphetsande är det? Dödsorsak: Istapp. Nej tack, ska jag dö, ska jag dö snyggt!
Fast helt ärligt har jag inga som helst planer på att dö riktigt än.

Nej, nu vill jag ha vår och sommar och inte behöva fundera på vart jag ska sätta fötterna så jag inte ramlar och bryter något. Snö och is hjälper inte oss med noll balanssinne!

Jag har varit duktig idag. Jag har betalt min tävlingslicens och anmält mig till några tävlingar nu i vår. Får ju inte bli för många eftersom hon ska hoppa också.
Men, jag är iallafall anmäld till följande:

• Vällingby 4 april LC:1, LB:2
• Salaorten 1 maj LB:2, LB:3
• Wallstanäs 9 maj LC:2, LB:3

Duktigt? Japp!
Och går allt bra så ska vi starta LA den 13 juni förutsatt att jag får ha med mig Ponti på ridledaren.

Som ni ser är vi hur redo som helst;)

Tiden går och allt bara springer iväg. Jag börjar fundera över vad jag egentligen håller på med och vart jag vill i framtiden och hur jag än vrider och vänder på det kommer det alltid tillbaka till en sak - England.
Tro inte nu att hela min framtida lycka hänger på England, jag kommer utan tvekan kunna vara lycklig här i Sverige, men det känns tomt.
Jag saknar England så fruktansvärt mycket! Det känns som en bita av mig är borta när jag inte är där.
Det är inte bara landet jag saknar, jag saknar livet jag hade där. Jag saknar Oliver, Connor och Lottie. Jag saknar allt! Jag saknar människorna, affärerna, stämmningen. Jag saknar Tesco. Jag saknar att kunna få bilen tävttade medans man handlar. Jag alla rondeller. Jag saknar River Island. Jag saknar tunnelbanan i London. Jag saknar Zizzis. Jag saknar naturen. Jag saknar kulturen. Jag saknar att köra på "fel" sida. Jag saknar accenten. Jag saknar ALLT!

Jag måste verkligen ta mig i kragen och göra något åt det här. Jag vill, jag vill, jag vill!

Vart är min mobil?
Ingen som vet!

Jag har dock mina misstankar och hoppas att jag ska kunna få tillbaka den inom en timme. Var på DUS-möte igår på Idrottens Hus och chanserna att den ligger på Malins skrivbord är extremt stora. Ligger den inte där kommer jag bryta ihop och börja gråta för då är den borta!
Och borta är något den inte får vara, jag är helt beroende av min mobil! Jag lever genom den! Jag saknar den och vill att den ska komma hem till mig!
Kändes så tomt i natt när den inte låg bredvid mig. Jag hoppas vi aldrig mer ska skiljas åt!