Lycklig, lycklig, lycklig!
Allt känns så jäkla bra nu. Saker faller på plats som bitar i ett pussel. De bitar som inte passar försvinner. Det börjar bli ordning och reda på torpet helt enkelt.
Jobbet funkar kalas. Trivs riktigt bra och jag börjar få koll på allt. Hästar, elever och utrymmen. Ge mig lite mer tid bara så ska det bli kalas. Tagit på mig lite extra jobb också att hjälpa ungdomssektionen och eftersom jag jobbat så mycket med det ska det bli kalas kul.
Hästen börjar också funka bra. Vintervilan har varit bra för henne och det känns som att hon är stadigare både i formen och mentalt. Träningarna börjar nu snart. Ska dela på hoppträningar för Vicky Larsson med Annelie och Hanna. Hoppar ju också för Camilla Andreasson när hon kommer. Och nästa vecka börjar dressyrträningarna för Anna Hedbys och det ser jag verkligen fram emot. Hon ska ju vara grym och det behöver både jag och Ponti.
Sociala livet är också på topp. Känner att jag nästan inte hinner med allt och alla. Ett otroligt uppsving mot i höstas när det inte hände något nästan. Jag har alltid något att göra, någon att träffa och är bokad flera veckor i förväg. Hur kul som helst.
Nu är det bara några delar som måste falla på plats för att det ska kännas så gott som perfekt. Jag känner lite att det är min tur nu, har haft så mycket emot mig senaste året att jag verkligen förtjänar att vara L YC K L I G!

Onsdag och mitten av veckan. Fast egentligen måste ju torsdag vara mitten eftersom det är dag 4, men ja, nu kommer jag in på sidospår igen.
Sov som en kratta i natt... Jag fattar inte, jag som varit ganska duktig på att sova på sistone, men, men... Man kan ju inte vara på topp jämt.

På bussen idag hem från jobbet så ser jag två sjukt gula skor som hänger och dinglar högt uppe på en lyktstople. Hur fick dom upp dom dit var min spontana fundering? Jag är imponerad måste jag säga. Cred till den som ägnade tid åt det.

Ikväll är det dags för lite mer jobb, men till dess ska jag inte gör nått alls och det ska jag njuta av!

För de som är lite oroliga för min mentala hälsa och kapacitet att stava namnet Anneli/e vill jag bara klargöra att Anneli och Annelie inte är samma person.
Det är ett problem för många att Annelie och Anneli finns, men för att göra det tydligt kommer här bilder på båda personerna:

Det här är Annelie, min ena härliga vän

Och det här Anneli, min andra underbara vän

Jaaaaaaaaaha.... Nu var det några dagar sen igen... Vad säger det om mig? Inte mycket egentligen. Beror helt enkelt på anledning till att jag inte bloggat på ett tag. Anledning den här gången är att jag spenderat ungefär lika mycket tid vid datorn som jag annars spenderar med att ha djupa, känslomässiga samtal med min kaktus. Ingen tid alls eftersom jag bland annat inte har en kaktus. Sen kan ju disskuteras hur givande djupa, känslomässiga samtal med kaktusar egentligen är. Det ska vi däremot inte gå in på nu, men gör det gärna vid ett senare tillfälle om någon är intresserad.
Helgen har varit fullspäckad. Fredagkvällen efter jobbet med fredagsmys hos Annelie blev som den blev, men det tar vi igen sen;) Speciellt lördagen var sjukt packad. Blev tvungen att rycka in på jobbet och jobba till 11.30, skulle vara pigg och fräsch på Bowlaget vid 13. Heja mig som klarade det. Bowling med nya jobbet och sen lite käk på LeParc, eller vad det heter. For sen vidare hem till Anneli och Mats, käkade lite sushi (det var den godaste sushi jag ätit! OMG är min ända kommentar!), sen iväg till klassreunion på Oasia. Fint folk kommer försent och det gjorde vi verkligen. Hade lite djupa samtal med Anneli och Calle. Mats ville inte åka buss med mig och Anneli på vägen dit, han tyckte vi var pinsamma av någon anledning som jag faktiskt inte förstår.
Av någon anledning satt jag också och smsade Mats på kvällen om de mest dumma saker, men det fanns säkert en bra anledning till det också.
Sen var det bara att åka hem, sova och sen upp och jobba på söndagen. Heja, heja! Duktig jag är som var på jobbet innan 7:)
Från jobbet drog jag vidare till Lilla Djurgården. Jennie och jag skulle vara seriösa och rida till ridhuset, så det blev en långtur den dagen. Kom hem helt utmattade vid 17 tiden och kastade mig i säng strax efter 20, fy fan va skönt det var!

Och imorgon är det sovmorgon som gäller!

Tillägnar hela inlägget till Lisa:)

Bara för att hon är så underbart bäst och jag älskar henne!

Har fått hör:

Jaha, då är allt nytt avklarat på Akka, nu har jag träffat alla min grupper, alla mina jobbarmänniskor, jobbat alla mina olika pass och till och med lyckats skilja på flera hästar!
Dagens överraskning var att jag hade en elev som bara snackade engelska. Jaha.... Tack för den förvarningen liksom. Inga problem i sig, men hallå, hur mycket hästtermer kan jag på engelska?! Ungefär lika många som du förmodligen vilket är ungefär inga.
Tack och lov så fick jag en bok med mig hem nu och ska skriva ihop en ordlista för att överleva terminen.
Sen är det tydligen bowling med alla Akkainstruktörer på lördag. Okej, säger jag, trevligt, men hallå, framförhållning?! Men, eftersom jag är den jag är så löser det sig. Det är kul att bowla.
Och på kvällen blir det reunion får gymnasiet. Känns som att jag redan sagt det här;)

Nej, mot duschen!

Halleluja! Tittar på termometern och vad ser man?! Jo, bara -9! Underbart! Rätt håll absolut. Jag planerade att ta hästen och flytta till ett varmt land, men nu kanske man slipper.
Helgen var fylld av roligheter. Var på världens finaste Anneli och Mats bröllop! Oh my God, säger jag bara! Jag kommer aldrig våga gifta mig efter att ha sett Anneli! Hon var hur fin som helst! Ingen kommer kunna toppa det! Roligt värre var det iallafall, även om jag var tvungen att gå tidigt eftersom jag hade turen att jobba på söndagen.
Kl 7-16 var jag på Akka och försökte komma på vad jag egentligen höll på med. Tack och lov för stallungarna säger jag, annars hade jag väl fortfarande stått där med en häst i handen och funderat på vem sjutton det var. Nu löste det sig och jag hann i tid till mitt stallmöte i Pontis stall. Lite drama, men jag tror och hoppas att det kanske kan ha väckts lite tankar hos vissa, men man vet aldrig. Hoppas kan man alltid göra!
Planerade för uteritt i fina vintervädret med Jennie idag. Jag är i stallet 12.30 sa jag till henne, vi ses då. Haha, det var roligt. Då hade jag inte ens åkt från Akka, komtill stallet 14.00 istället. Hade att välja på buss eller skjuts in till stan och då valde jag såklart det senare.
Fy fasiken vad vild Miljon och pigg Ponti var. Hon brukar inte hänga med Miljon jämt, men nu jävlar drog hon om en gång och låg i rumpan på honom. Kan också berott på att Miljon hoppade mer uppåt än framåt,men jag väljer att tro att det beror på att Ponti fått mer kondis.

 

Jaha, då har jag haft de första lektioner på nya stället då. Gick riktigt bra. Förutom att första kom igång lite sent, men det får man väl leva med. De var lite sega att komma igång, men jag var lite seg med hästlistan också. Så jag får nog ta på mig största delen.
Duktiga var dom iallafall och det var ju roligt, de hade ju trotts allt bara ridit i 3 terminer, men det märktes väl inte direkt.
Ja, alla överlevde iallafall och de verkade nöjda, så jag är nöjd.
Det roligaste var ju att alla visste vem jag var innan jag ens öppnat munnen:)

På gott och ont, ingenting kommer någonsin bli som det var.
Mina val är gjorda och nu får jag leva med konsekvenserna. Dessa underbara, fantastiska konsekvenser som får mig att se livet i ett helt nytt ljus. Jag ser möjligheterna och känner mig lätt om hjärtat.
Även om jag är lyckligare än på mycket länge, måste jag väl erkänna att jag kunde hanterat saker på ett annat sätt. Sättet jag gjorde det på var inte det bästa och det får jag stå för, men jag kan fortfarande inte ångra det jag gjorde för att nå hit.
Jag har inte varit så här nöjd med livet sedan England, där var jag helt och hållet nöjd och lycklig. Livet var perfekt till stora delar!

Det bästa med allt är att jag för första gången på hur länge som helst kan jag faktiskt tänka på mig själv i första hand!
Jag kommer aldrig glömma det som varit, det har format mig till den jag är, men jag kan ärligt säga att jag kan gå vidare utan att se tillbaka:

Min nya fixering - ägg. What's the deal with that?! Jag kan äta hur mycket kokt ägg som helst. Äter just nu minst två om dagen. Jag menar - hallå - det är ägg?! Det är inte direkt något fantastiskt eller revolutionerande. Det är vanliga hederliga kokta ägg. Jag förstår faktiskt inte grejen med min fixering.
Självklart har det många fördelar också att mer eller mindre leva på ägg.
Framförallt är det ju billigt och mättande. Förmodligen hyffsat nyttigt också. Det känns bra på så måna nivåer.

Oj, nu måste jag kila och kolla till äggen jag håller på att koka!

(Lisa, I know about the hönsmens thing;))

Helt ärligt så är det verkligen så att the botten is nådd! Det är inte okej med -29,8 grader ute! Inte i Uppsala! Jag började nästa gråta när jag såg termometern imorse! Fy fan!!
Visst allt snack om det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder, men vem fan är förberedd på 30 grader minus i dagens Sverige?!
Självklart tror jag dom stackars Norrlandsmänniskorna sitter och skrattar åt oss nu och låt dom göra det!
Jag accepterar inte det här!
Det är bara ett steg mer i rätt riktining. Ett steg mot det liv som jag egentligen vill ha! Och om Sverige fortsätter så här är det bara en tidsfråga innan jag får ett snap och säger bye bye!

Bring it on!

Min blogg tog jullov, men nu är vi tillbaka i verkligheten och då måste vi återuppliva bloggen. Vart annars kan jag slänga ur mig alla tankar och funderingar?

Jaha, vad har hänt då?
Jo, jag har ju börjat jobba på Akka, bara jobbat två gånger so far och det har bara varit stalltjänst än så länge, men det är helt OK och jag tycker det är rätt avslappnande, fast ändå inte.

Vintern verkar ju vara här för att stanna. Jag menar runt -15 i fler veckor nu. Om det inte ger sig snart flyttar jag till solen. Måste säga att det är en rätt tilltalande tanke oavsett om vinterna stannar eller försvinner, men jag måste ju stanna cirka ett år till iallafall.

Jul, juldagen och nyår var kul. Hände lite roligt och det var ju bra.

Tack vare allt jag gav upp 2009 känns 2010 som ett underbart år! Det är det år jag verkligen kan börja leva och vara den jag vill vara. I like it och så ska det vara!